Fettskrämds forum

Problembarn · Joined: 21 Mar 2007 Posts: 139 Location: Mörka småland

Jag har ju aldrig berättat riktigt om vem jag är och så... därför kanske en "liten" presentation är på sin plats.

Jag är precis 40 fyllda, tre barnsmor, skild men med "ny"sambo sedan snart tio år. Pluggar och tycker att det är askul Very Happy

Kroppen... började strula redan när jag var barn. Har aldrig haft aptit på mat och mina föräldrar sökte läkare pga min undervikt och totala ointresse för att äta. Så blev jag elva (ca) och började plötsligt äta och bli mullig, samtidigt som jag hade enorma smärtor i magen (läkarna friskförklarade mig och så var det utrett!!??!!). Var öron-näsa- halsbarn och antalet penicillinkurer jag fått är oräkenliga! När jag var 15 opererade jag bort körtlar bakom näsan (polyper) och när jag var 19 hade jag kroniska streptokocker i halsen och opererade bort halsmandlarna. När jag var 11 blev jag som sagt "mullig" och så har det varit sedan.

När jag var 21 började jag viktväkta för första gången, gick ner hyfsat men inte allt. 23år föddes första barnet, jag var jättesjuk under graviditeten, hade svår underlivscandida, havandeskapsförgiftning och gick upp nästan 30 kilo. Låg inlagd på sjukhus de sista veckorna och bebisen var liten och växte inte riktigt bra... han föddes (fullt frisk) och jag fick depression... gick upp ännu mer i vikt men lyckade vikväkta mig ner till det som varit min normalvikt (ca 5-6 kilo över vad jag max bör väga enl. BMI). 25 nästa barn... även då var jag sjuk, candida och mycket högt blodtryck... depression och stor viktökning EFTER förlossningen. Nya viktväktarperioder och samma sak som sist, tappar nästan allt, utom de sista kilona. Här någonstans börjar min verkliga fettjakt. Jag lär mig att äta helt fettfritt, jag konstruerar om recept, plockar bort allt synligt fett, lär mig att steka utan fett, lär mig att göra såser helt fettfria jag lär mig även att leva med ständig hunger. MEN går inte ner i vikt. Tränar minst 3ggr/vecka (joggar 5 km plus sit-ups och annat).

Skiljer mig (från en hemsk man), och lever ännu mer asketiskt med ett par timmars fysträning i stort sett varje dag. Gör nytt försök med exet, ökar plötsligt 25 kilo i vikt, får depression, och mår uselt. Kickar ut ex-mannen och tappar 25 kilo helt utan ansträngning (??). Lever förstås fortfarande helt fettfritt sedan ett antal år. Möter min nuvarande sambo... mår kanon, kroppen mår bra och vikten håller sig helt stabil oavsett vad jag äter (här äter jag faktiskt mer än jag någonsin gjort i hela mitt liv!!)!!

Blir gravid... mobbas svårt av min chef, bebisen växer inte, jag blir sjuk, hon akutsnittas (väger 2005g och är yttepyttig) och jag får depression (börjar mönstret kännas bekant Smile

) Går tillbaka till jobbet när bebisen är 3 månader och jag har ett blodtryck på ca 160/105 (är då 33år). Börjar sen plugga då anställningen upphör och efter en dryg termin går jag in i väggen... eller kör i 150km/timmen rättare sagt! Smällen blir enorm och kroppen är som "död" i nästan ett år.

Efter detta har kroppen aldrig återhämtat sig. Den lade ner den mesta verksamheten och har aldrig lyckats återuppta den. Det är nu drygt 5 år sedan jag blev sjuk och jag betraktas som frisk idag (vilket är långt ifrån sanningen). Jag bär med mig närmare 20 kilo från den sista graviditeten och har snart prövat alla sorters kosthållning helt utan resultat! Snarare tvärtom... kroppen reagerar som om den går i försvar så fort jag drar ner på maten.

Jag har även en extra stor scolios (av sorten som kan sätta mig i rullstol sen) som gör att jag har ständig värk och ryggen klarar inte att hålla sig upprätt själv en hel dag utan jag blir dålig framåt eftermiddagen (läs lunch Rolling Eyes

). Här kan man lätt säga att nästan 20 kilo extra underlättar inte direkt!!

Ja, i ren desperation snubblade jag över detta med LCHF och tänkte att jag skulle testa gå ner ännu en gång. Jag har aldrig haft problem med mindre viktsvängningar (på upp till sådär 5-6kilo) utan har hållit vikten om jag ätit det jag ätit.

Efter min behandling av candida som ni säkert läst om är jag betydligt friskare, min mage är inte så "ond" längre och mina allergier är nästan borta. Men vikten är som en fastnaglad tegelsten!!

Tja, det finns förstås en massa mer men redan detta är ju mer än man orkar läsa Wink

_

Léonie · Posted: Sun Apr 22, 2007 5:39 pm Post subject:

Léonie · Posted: Sun Apr 22, 2007 5:46 pm Post subject: Re: Historien om Problembarn

Problembarn · Joined: 21 Mar 2007 Posts: 139 Location: Mörka småland

Jag är som tur är en ganska så glad själ Very Happy

fast ibland tycker jag att livet farit väl hårt fram med mig!

Men men... det löser sig! Very Happy

Problembarn · Joined: 21 Mar 2007 Posts: 139 Location: Mörka småland

hope so!!

Problembarn · Joined: 21 Mar 2007 Posts: 139 Location: Mörka småland

kan någon av alla er pålästa förklara vad metabolt syndrom är? Får man det av "svält" eller näringsbrist?

Idalinda · Ballongmage Joined: 25 Sep 2006 Posts: 244

Jag kan inte förklara någon metabolik Wink

, men hälsar dig välkommen, även om jag har sett dig att snurra här ett tag.

Håll ut, det här med LCHF är individuellt som vi människor är, äntligen någonting som passar just för MIG / DIG ,men man måste bara hitta fram sitt eget sätt.
Efter 8 månader på denna väg börjar jag känna att jag kan hur detta fungerar för mig.
Även om det finns många gåtor att lösa: "hur mycket grädde/meze jag kan äta och fortfarande gå ner i vikt"
ta tag i ny info om : kokosfett, inälvsmat, leta ekologiskt närmat ...

Problembarn · Joined: 21 Mar 2007 Posts: 139 Location: Mörka småland

Tack! Jo, jag har ju snurrat runt och sökt stöd hos er andra ett par månader nu Smile

.

För mig fungerar det ju inte överhuvudtaget ännu men jag ska ge det lite mera tid. Fast det är förstås så att blir det inga fördelar, vare sig viktmässigt eller för övrigt så får man väl fundera över hur man ska ha det.

Det som är allra viktigast (bortsett från att jag vill gå ner i vikt) är att jag INTE vill börja fixera mig vid mat igen. Jag har ju haft järnkoll på minsta kalori jag stoppat i mig tidigare och det tog mig närmare två år att klara att sluta mäta och räkna på hur mycket jag ätit varje dag.

Men men, kommer det hälsoeffekter av den här kosten så blir jag oerhört glad! Tack för allas stöd Very Happy

hemul · Posted: Sun Apr 22, 2007 7:37 pm Post subject:

Wow. Det var inte lite du har varit med om. Håll ut, hälsoförbättringarna kommer. Smile

_________________
Fiber is, literally, a load of crap that results in a weakening of the system.
Jan Kwasniewski

Problembarn · Joined: 21 Mar 2007 Posts: 139 Location: Mörka småland

Tack, jag ska verkligen försöka... har ju märkt vissa förbättringar i mina tidigare torra skrumpna slemhinnor som plötsligt börjar bli mera som de ska vara... så jag hoppas att det beror på kosten Very Happy

Med tanke på min historia är det väl inte helt otroligt att kroppen behöver ett par månader till på sig Wink

Léonie · Posted: Sun Apr 22, 2007 9:36 pm Post subject:

Metabolt syndrom --> http://www.fass.se/LIF/lakarbok/artikel.jsp?articleID=5568

Många överviktiga har det...

Fast jag skulle ignorera kostråden i slutet där Laughing

Idalinda · Ballongmage Joined: 25 Sep 2006 Posts: 244

Jag läste just Annika D:s blogg och under den nuvanrande första diskussionen om hjärtinfarkt mm. var det många kommentarer om jojo-bantningens påverkan till viktnergång ... för och emot, men där kan finnas en förklaring varför viktnergången dröjer,
Den andra kan vara kroppens " sjukdomstillstånd" att den måste först repara något innan viktnergången kommer i gång.

Trista tankar, men jag vill uppmuntra dig att hålla ut, du märker väl några hälsovinster ?!

Jag har gått ner i vikt , men just nu är det något som strular och magen är konstig "alltid", men jag vill se även den dagen då allt fungerar...
även för dig !

Problembarn · Joined: 21 Mar 2007 Posts: 139 Location: Mörka småland

Jag har ju nu aldrig jojobantat Smile

Jag har inte gått upp i vikt en enda gång på grund av att jag vräkt i mig extra mycket. Jag har däremot ätit för lite (väldigt för lite) under vääääldigt lång tid. Men tokbantat och gått ner för att sedan äta mig upp i vikt har aldrig hänt mig.

Och nej, tyvärr känner jag inga hälsovinster överhuvudtaget ännu. Mina slemhinnor var bättre ett par dagar men det var nog något annat för det är borta nu igen. Däremot kan jag stapla hälsoförsämringarna på hög Rolling Eyes

Jag har bestämt mig för att ge den här kosten en månad till men mår jag fortfarande uteslutande sämre och viktnedgången fortsätter att utebli så måste jag nog tänka om.

Därmed inte sagt att jag kommer att sluta med tänket att kolisarna inte är bra, det är ju väldigt logiskt när man tänker på det och läser om kroppen. Men eftersom jag inte gillar fett och fet mat så är det en enorm uppoffring (bitvis tvingar jag i mig saker och får svälja om och om igen för att få ner det...) för mina smaklökar att äta så här Embarassed

knäppt och tvärtemot alla andra jag vet... men men, that's me!

Idalinda · Ballongmage Joined: 25 Sep 2006 Posts: 244

Annika D äter väl lite mindre fett än de flesta av oss här.
Likaså paleo-kosten innehåller mindre fett och lite mer kolisar.

jag tycker att det är rätt häftigt att det är individuellt vad vi klarar av och mår bra av.
Det är bara testa sig fram!